SSO
En inloggning som gäller i flera system, så att personalen inte har ett lösenord per verktyg.
SSO står för single sign-on. Användaren loggar in en gång, hos den identitet företaget redan har — oftast Microsoft Entra ID eller Google Workspace — och kommer sedan in i alla anslutna system utan att skriva lösenord igen.
Systemen har alltså ingen egen lösenordshantering. De frågar identitetsleverantören "är det här personen den utger sig för att vara, och vad får den göra", och litar på svaret.
Varför det är en säkerhetsfråga och inte en bekvämlighetsfråga
Bekvämligheten är det som märks. Det som faktiskt betyder något är vad som händer när någon slutar.
Utan SSO finns personen kvar i varje system tills någon minns att stänga av kontot, ett i taget. Med SSO stängs kontot centralt och åtkomsten upphör överallt samtidigt. Det är skillnaden mellan en rutin någon kan glömma och något som sker av sig självt.
Samma sak gäller tvåfaktor. Slås det på centralt gäller det allt, i stället för att behöva slås på i varje verktyg.
Vad det kräver av ett system vi bygger
Att ett internt system ska ha SSO är sällan svårt om det bestäms från början. Två protokoll dominerar: SAML, som är vanligt i äldre företagsmiljöer, och OpenID Connect, som är nyare och bygger på OAuth.
Det som kostar är att lägga till det i efterhand i något som redan har egna konton, egna lösenord och egna behörighetsregler. Då ska tre saker flyttas samtidigt utan att någon låses ute.
När det inte är värt det
Om systemet används av fem personer och företaget inte har någon central identitet i dag. Då är SSO en uppsättning att förvalta för en vinst ni inte märker. Räcker det med vanliga konton säger vi det.